Eventuellt kommer vi att så småningom ta en kull valpar om allt stämmer.
Kontakt:
Mejl: ingrid.faste@gmail.com Telefonnr: 073 54 11291
(OBS Jag svarar inte på okända nummer, så skriv mess om vad saken gäller, så ringer jag upp dig.)
BLOGG
Internationell utställning i Skara! Vilken dag!
BIM och cert! Yeahh!
Och som grädde på moset blev brorsan Bill, Wictorys Two-step, BIR!
11/4 2024
Idag la de sig jämte varandra och sov en stund! Så mysigt! Tänk att det krävdes en gammal antik karmstol från en loppis innan det kunde ske!
Nästan två år tog det!
Vildbasen
Är man en liten vildbase så är man…och då är det lätt hänt att man skadar sig!
Stackars lilla pyret har fått en skada på hornhinnan! Så nu droppas det ögondroppar både natt och dag!
Kortison var 6:e timme, pupillsammandragande varannan timme och lite sterilt ögonskölj däremellan plus antibiotika! Bara att ställa väckarklockan och droppa på!
Hitintills har det kostat 2700kr. Återbesök på måndag… men vad gör man inte för lillskruttan! Hon är dock betydligt bättre idag än igår, så det går åt rätt håll!
❤️
1:a återbesöket
Hornhinnan var inte läkt och dåligt tryck i ögat men ingen infektion.
2:a återbesöket
Hornhinnan var läkt men fortsatt dåligt tryck.
3:e återbesöket
Fortsatt dåligt tryck.
4:e återbesöket
Yeahh! Bra tryck på båda ögonen!!!
🤩
Spårhunden
16/3 2024
Leia och jag tränar ibland specialsök. Det går så där. Hon älskar att leta rätt på kongen men det där med att markera fattar hon inte varför man ska göra. Däremot har hon fattat att hon har en nos och vad den ska användas till. Det är lite extra fascinerande att se. nu när det ligger snö på marken och spår är synliga för blotta ögat. Jag kan ju "se" hur väl hon följer dofterna! Mer än en gång har jag sett henne börja "spåra" genom att köra ner nosen i de fotspår som rådjur gjort och som hon med stor noggrannhet följer.
Speciellt vid ett tillfälle när hon började spåra på ena sidan vägen för att sedan rätt vad det var korsa vägen (fortfarande med nosen i backen och trots att snön försvunnit). När vi kom över vägen hamnade vi exakt framför spåren som fortsatte in i skogen. Vilken precision!
En kväll var vi ute på sista kissrundan. Rätt vad det var tog hon ett skutt ner i diket och svansen bokstavligen roterade! Inte viftade. Roterade. När jag lyste på marken såg jag spår efter någon litet djur.
Leia gillar definitivt att använda nosen!
Alarmhunden <3
Natten mellan den 2/3 och 3/3
Min man satt uppe och tittade på TV, själv hade jag gått och lagt mig och somnat! Plötsligt väcker Leia oss, vilt skällande. Till en början suckade vi lite och ropade från varsitt håll på henne, att hon skulle vara tyst, men hon gav sig verkligen inte. Min man gick ut i korridoren till henne för att lugna ner henne, och då ser han att en bil börjat brinna ca 200 m från vårt hus!
Duktiga lilla Leia! Vi vet inte om hon hörde att det brann (hon har en otrolig, nästan övernaturlig hörsel) eller hennes nos kände av röken...Nu var det aldrig någon som helst fara för vare sig oss eller huset. Snön låg på marken, vindstilla och kallt....men om det här hade hänt i somras när det var som allra varmast och torrast, då hade nog den här lilla hunden genom sitt larmande räddat oss! Under "rätt" förutsättningar sprider sig ju eld mycket snabbt!
Annars kan man inte säga att Leia är speciellt skällig. Till 99% tyst när hon möter andra hundar. Tyst när det går förbi folk på gatan utanför huset. Kan voffa till en eller två gånger om det knackar på dörren - men om någon smyger runt huset på fel sida, då drar alarmet igång.
Första officiella utställningen för Leia! Vi är så nöjda! (Med tanke på att vi nästan höll på att missa entren och inte hann varva ner innan vi gick in i ringen så gick det jättebra. )
Hastig och lustig avfärd till Stockholm och Liljevalchs vårsalong. Gudmor Anna ryckte in som hundvakt, vilket resulterade i miljöträning de lux. 7km promenad och busstur!
Besök hos sönerna med familjer. Så roligt att träffa barn och barnbarn! Och den här gången upptäckte Leia ett jättemysigt ställe hos äldste sonen - en fönsterkarm som en bolonka kan äntra alldeles själv! Därefter besök hos yngste sonens familj och deras snälle amerikanska cockerspaniel, Pelle! Vilket dygn! 🥰
8/4 2023 -Påskafton
Dagen började som alla andra dagar, dvs Leias mat ställdes fram, ytterdörren öppnades och undertecknad gick på toaletten.
Normalt sett går allt lugnt till och alla gör det som ska göras. Så inte idag. Istället för att flyta på som vanligt upptäcker Leia en suspekt individ som (i hennes ögon) smyger runt nedanför huset i skogskanten - med två hundar - där det normalt sett aldrig rör sig något annat än en eller annan fasan!
Gissa om det blev liv? Grannarna fick finna sig i att vakna ca 6.58 till Leias genomträngande larmsignaler.
Grannarna vaknade garanterat…och blev säkert jättepigga. Och jätteglada…🤪
I ett försök att få tyst på larmet sprang jag som ansvarsfull hundägare och med bultande hjärta ut iklädd nattlinne och foppatofflor. Detta resulterade i att larmsignal uppgraderades till 2.0. Leia fattade ytterligare mod (nu var det ju flocken mot ”inkräktarna”) och skuttade frejdigt närmare skogskanten, in i en snödriva dit inga foppatofflor tog sig. Vid det här laget hade även maken anslutit sig iklädd morgonrock och innetofflor.
Larmandet fortsatte (som det kändes) en lång stund, I och genom snödrivorna, ner för slänten, genom en stor rabatt, genom snötäcket, längs med staketet, tills ingenting av de suspekta ”inkräktarna” syntes längre. Då först tystnade larmet och grannarna fick somna om. Leia vände tillbaka, mycket nöjd och glad med att ha upptäckt ”faran” och lyckats skrämma iväg de morgonpigga vandrarna som kanske trott att de obemärkta skulle kunna smyga förbi vår tomt..
I skrivandet stund, ca 1,5 timme efter denna "uppiggande" händelse, funderar Leia på om hon inte ska bli vakthund när hon blir stor. Då och då närmar hon sig ytterdörren, kikar ut genom fönstret reser sig på bakbenen och larmar med mycket diskreta små vrål. Jomen utifall att…i förebyggande syfte.
