Päls


Pälsvård är ett måste med en bolonka! I synnerhet när valppälsen byts ut till vuxenpäls! Oavsett om du väljer att ha lång päls eller en kort päls, måste den skötas, så är det bara. (Gillar du inte pälsvård, är inte en bolonka rasen för dig.) 

Det är därför viktigt att vänja den lilla valpen vid pälsvård redan från början. Att borsta lite och ha en mysig stund på trimbordet där valpen liksom inser att det här är helt okey och det är något vi gör ofta, vare sig den tycker att det behövs eller ej.

Jag är långt ifrån någon expert men här kommer några tankar och lite information om hur jag gör: 


Pälshörnan

För det första så har jag ordnat en "pälshörna" i vårt hus. Det behöver man inte ha, och jag hade det inte på den tiden när jag födde upp havanaiser, men efter att ha prövat på det, skulle jag aldrig klara mig utan. 

Pälshörnan består av ett trimbord, en sadelpall och en rullvagn från IKEA där jag har alla borstar, kammar och flaskor. Jättepraktiskt! När andan faller på lyfter man bara upp hunden och sätter igång. På trimbordet har jag även en mjuk badrumsmatta, så att det ska bli lite bekvämt och mysigt för Leia också. 


Kam eller borste? Eller karda kanske?

En del bolonkaägare kammar alltid, och borstar aldrig. Andra bolonkaägare borstar alltid och undviker att kamma.. För min del har jag insett att om jag kammar för mycket i Leias päls så slits pälsen på ett sätt som jag inte vill. Därför försöker jag i borsta och karda.  

Jag spayar på rejält med vätska (vatten + ngr droppar balsam) innan jag sätter igång. Jag börjar med att borsta/karda sidorna, halsen, benen, ryggen, magen och sist svans och ansikte. Jag lyfter liksom pälsen och börjar vid pälsstrånas rötter längst ner/ längst in och arbetar mig uppåt/ utåt. (OM det inte är en tova där förstås, då gör jag tvärtom, se nedan för specialtips när det gäller tovor.) När jag kommer till nosen och ögonen brukar jag ta en blöt bomullspadoch blöta ner lite extra under ögonen och göra rent där, innan jag går på med karda eller kam. Sedan sätter jag upp luggen med en rosett. Sist kan kammar jag igenom allt med en jättegles kam.


Utredningsvätska och inpackning

Några extra ord om det: Jag använder numera inte färdigköpt utredningsvätska. Jag tycker att den lägger sig i pälsen på ett sätt, så att den bara blir tjock och konstig. Den drar även åt sig en massa smuts med dessa produkter och pälsen tovar ihop på grund av det. Så nej, jag kör vatten och möjligen några droppar balsam. 

Inpackning kan jag göra alldeles innan jag badar Leia. Det får sitta i ca 15 minuter och sedan ner i badkaret. 


Tovor!

Det handlar inte OM du får tovor i pälsen, utan om NÄR. Dränk tovan med utredningsvätska och börja pilla isär den med fingrarna eller kammen och liksom lossa på den. Inte reda ut förrän hela tovan är "lös". Sedan är det bara att jobba på med en karda, utifrån och in mot huden med små och lätta tag. Håll i pälsen med ett stadigt grepp vid huden så att du inte luggar hunden när du kardar! I allra allra värsta fall kan man klippa längs med hårstråna, aldrig rakt av så att det blir ett fult jack i pälsen. 


Bad

1/ Gör i ordning schampo och balsam. Ta en rejäl klick schampo och vispa ut i 1/2-1 liter vatten i en skål och gör sedan lika med balsamet i en annan skål. 

2/ Hämta hunden som gömt sig under soffan.

3/ Schamponera genom att hälla schampot på pälsen och klappa in i pälsen. Gnugga inte! Skölj och gör om alltihop en gång till. Sedan gör du lika med balsamet. Passa gärna på att kamma lite medan pälsen är blöt och lite halkig efter balsamet. 

4/ Svep in hunden med en handduk och låt den torka en liten stund, så att det mest överflödiga vattnet sugs upp. Sedan är det upp på trimbordet som gäller -  och kamma igenom med en gles kam igen. Sedan får pälsen självtorka. 

Jag har testat massor av schampon och balsam. De jag tycker bäst om är  So posh och Ice-on-ice. Sedan har jag ett litet billigare schampo till att tvätta rumpan med, om det någon gång blir kladdigt där. 




Bra redskap vid pälsvård: gles kam, mjuk borste och karda. Kardan ska vara en med längre "taggar" som sitter fast i en "lös" gummimatta" (så att den ger efter när man kardar, och inte luggar hunden).. Och numera har jag ytterligare en borste, med jättelånga "tänder". 
Bra redskap är en mjuk borste, en karda med långa taggar som är fästade vid en lös gummiplatta (blir inte så stumt när man ska karda och luggar därmed mindre), en gles kam för att kamma igenom och kolla att inga tovor finns kvar och en vanlig kam för att "lösa upp" tovor.

Flaskan till vänster är en vanlig sprayflaska som jag har vätska i, mestadels vatten men ibland lite leave-on-balsam och kanske några droppar PH-balans i. Den är bra till vardags om pälsen är väldigt trasslig och/eller alldeles innan jag ska bada hunden. Den svarta flaskan till höger har jag enbart vatten i och den är bra när pälsen är okey och man bara vill dra igenom lite. (Den sprayar typ bara "dimma".)

Mina favoritprodukter ännu så länge: Som schampo och balsam använder jag enbart So Posh. 

Och så var det tofsen också….och spännen! Suck!  

Det är en konst att få till tofsen, och att få den att sitta kvar! I synnerhet om man även har en liten piraya (=valp) där hemma också…Därför tänkte jag dela med mig av några erfarenheter:
Spännet Leia har på sig i fotot ovan är hitills det bästa spännet rent generellt. Det både sitter bra, är lätt att sätta i och ändå sliter det inte så hårt på pälsen. Vill man köpa så är det Sofia Lemmeke från Jean Darks kennel man ska kontakta! 
Spännena ovan är helgjutna i plast och sitter helt ok, är lätta att sätta i, är billiga men sliter lite på pälsen. De två övre får man tag på hos BBHC (Bichon Bolognese Havanais Club) som säljer dessa i två storlekar och många färger. Det undre kommer jag inte ihåg varifrån jag köpt men det är faktiskt något sämre än BBHC:s. 
Den typen av spännen ses ovan,  är inte jättedyra och de är nätta och fina,  men de är också tämligen värdelösa. Lägg därtill att den påklimmade rosetten trillar bort vid minsta påfrestning. Syns ovan på det rosa spännet. Tummen ner. 
Spännen i metall med pålimmade tygrosetter. Sliter på pälsen och rosetten sitter inte som berget på spännet. Nej. 
Snoddar till vardags…är helt okey. Sliter inte på pälsen, är billiga och sitter bra. Nackdelen är att de skapar tovor som visserligen är lätta att kamma ut men ändå….och lite bökiga för reumatiska fingrar att sätta dit.  De kan köpas på hundutställningar eller där hårvårdsprodukter vanligen säljs. Eftersom de är så billiga brukar jag klippa upp dem efter några gånger (då resåren ändå försvunnit). 
Små delikata handgjorda rosetter! Pia Gjälby (Bella Bolonkas kennel)  heter kvinnan som gjort dessa små konstverk. De är nätta och välgjorda och passar utmärkt till lite festligare tillfällen. Lite bökiga att få dit men sitter bra och är verkligen fina!